jag har faktiskt en idé-torka och vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Skulle kunna skriva om tjockisar men då skulle man väl få döpa om sin blogg till Hosta skorpa och det är inget jag vill(blogga om det). Känner inte just nu för att skriva en motionspeppningspost men kan ju givetvis göra det.

Sen jag bloggade senast har jag inte gjort så mycket faktiskt, livet har trummat på undan större mirakel eller händelser. Tränat massor och jobbat lite på Cocktails and dreams och även krökat en kväll med Element, Bambi och Hedlund.

Undrar vem med en betydande position i mediabruset bestämde sig för att Plura den avdankade knarkare och alkis som han är ska få nytt liv i sin karriär. Är det så att de nya artisterna som ploppar upp är så jävla tråkiga att de inte går att göra TV med dem? TV  var fan bättre förr!

Åt fruktsallad ikväll med Jessckin riktigt jävla gott och det var fan inte igår!

Det första man ser på en människa är utsidan och utseendet, det är så man minns folk, känner igen, hatar, gillar och undviker. Jag skulle vilja säga att alla människor döms efter sitt utseende av alla till en början. Givetvis är det inte ett utseende man kommer att älska eller hata och de riktiga känslorna är givetvis baserad på personligheten. Utseendet är faktiskt A och O i det sociala spelet som vi alla spelar även fast vi helst skulle vilja säga att vi står utanför det.

Dit jag vill komma är att om man faktiskt anstränger sig lite med sitt utseende, tänker lite på vad är det för tillställning jag ska på eller hur klär sig alla andra på jobbet så får man faktiskt rätta sig lite i ledet för att passa in och på så sätt underlätta i vardagen. Allt är inte strid och vissa strider ska man helt enkelt inte ta, sociala spelet är där och kommer alltid vara det. Bäst att bli bra på det bara tänker jag!

Så jag försöker verkligen tänka på hur jag ser ut och tycker det är kul att göra sig lite fin ibland, tycker det är kul att handla kläder och gå o prata om det. Inte för att det är mitt intresse och jag läser ju inte modebloggar osv men kan tycka det är lite kul att handla kläder och stilar o sånt. Det som intresserar mig är ju det spelet som vi alla spelar hur jag kan göra för att göra framsteg.

Jag vill helt enkelt säga att jag tycker det är bra mycket roligare nu att handla kläder när man inte är sprängfet och jag har hittat en stil som passar mig och känner mig faktisk snygg. Skäms inte ens för att säga det!

Var på Cocktails and dreams där jag skulle jobbat igår men vägrade stå i garderoben så jag blev full igår. Gick det med Element Niclas efter att vi varit hemma hos mig ett par grabbar och kollar hockeytacklingar och fyllevideos på Youtube. Studentfest var det och en notering jag gjorde var att alla killar var välklädda och de flesta tjejerna hade knappt klätt upp sig och alla såg exakt lika ut. Tråkigt faktiskt.

Ska jobba ikväll igen på Cocktails and dreams och tror nog det blir kul, tjäna lite pengar så man äntligen kan beställa den där Luis vitton väskan för 15000kr

Jag är förvirrad men glad!

Jag tycker det är intressant med tävlingsinstinkten hos människor, att man kan fokusera sig och ge allt i vissa situationer men vara helt likgiltig i andra. De som brinner för sin hobby och viger sitt liv åt det. Att verkligen leva med sin hobby och förverkliga sina drömmar. Det är det som får mig att aldrig sluta le och nästan fälla en tår när man kollar på sport-krönikor.

Det spelar inte så stor roll vad det är en person har för hobby de brinner för, men exempel är hockeyspelare som gnetar på i en gammal ishall hela sin ungdom för att sedan få chansen att spela JVM och bli draftad till en NHL-klubb. Harva något år i farmaligan och sedan få chansen i NHL. Den känslan hos de spelare som tar sig hela jävla vägen och lyfter Stanley cup bucklan måste vara helt jävla otrolig och få som verkligen får vara med om detta. Ställa sig längst upp på en OS-ceremoni och ta emot en guldmedalj av en mutad IOK-medlem. Detta är väl belöningen för allt hårt slit och även motivationen för att fortsätta i samma spår.

Dessa personer som viger sitt liv åt sin hobby är lite extrema i sin utövning och jag är förbryllad och imponerad över denna fokusering. Alla människor har nog detta i sig mer eller mindre och det gäller bara att veta vad som är just SIN grej.

I helgen spelade vi cheeseball cupen hemma hos Calle och av någon anledning är detta något som jag blir så otroligt jävla sur när det går dåligt, jag är alltid en sjukt dålig förlorare när jag spelar tv-spel men just cheeseball får mig att nästan bli deprimerad när jag förlorar eller om det går dåligt.

Spelar man innebandymatch så bryr jag mig inte så mycket hur det går även om det är roligare att vinna men cheeseball tar fram något extra i mig. Jag undrar då om tv-spel är min grej, om jag ger mig fan på detta så kommer jag kunna nå långt? Jag tror inte det, har ju spelat så mycket att jag inte spelar så värst mycket tvspel längre. Tränade inte ens inför cheeseball cupen vilket givetvis hade varit en fördel.

Jag skulle verkligen vilja veta vad det är som får min primalhjärna att börja snöa in mig på en hobby, tror inte jag har hittat den ännu och jag vet inte om jag vill det heller. För kan inte en person som aldrig gör annat än tränar tennis i hela sitt liv och sedan tävlar hela tiden när man blivit “ett namn” i sporten sakna de saker som vi “normal” gör i vårat liv?

Fränt med sportkänslor i vilken form som helst, Zlatan har ju visat sig vara som vilken gipskisse som helst och ha nerverna utanpå i Italien, trodde han var äldre än 16..

Jag har alltid haft en ansträngning om att göra mitt allra bästa för att nå ett mål men i den större delen av mitt liv har jag haft svårt att verkligen fokusera på VAD som är mitt mål. Så jag har “levlat” ett par Diablo 2 karaktärer och litet annat krafs för att på ett sätt kanalisera denna form av självgodhet.

Vad jag skulle vilja säga är att undertecknad nog aldrig kommer vara nöjd och kommer aldrig sätta mig tillrätta och säga nuff’ said!. Jag har ett mål, en målbild och en vision för mig och hur jag skulle vilja ha min vardag, det är inte helt orimligt och jag använder varje fiber i mig för att försöka nå dit. Jag väljer mindre bra vägar och ibland väldigt bra vägar men helvete vad jag kommer anstränga mig för att nå dit jag vill. Det krävs så otroligt mycket för att vara nöjd med sitt liv om man frågar mig och jag anser att en person som är missnöjd med sitt liv eller med en situation är en person som kommit till insikt med just SIN situation och det är första steget i en förändring. Jag gillar förändring och utan dem skulle jag inte vara den person jag är idag. Tänker verkligen inte glorifiera mig som en hjälte i change-tåget men vafan, hur ska man kunna göra en situation till något bättre utan att se bristerna?

Vart jag vill komma är att jag siktar högt, jag siktar så högt jag kan och jag tänker göra allt jag kan och ge allt jag har för att nå mitt mål. Mitt mål är att ge mina älskade och familj en trygghet och stabilitet i vardagen. Det kan man givetvis realisera på flera sätt.

Jag måste klaga, jag måste prata om de saker jag är missnöjd med, det som jag stör mig på och jag måste gnälla. Jag MÅSTE också vara bättre på att lyssna på andras gnäll eftersom jag troligtvis är den största gnällspiken av dem alla. Detta är för att jag kan inte se de hinder, de problem och det som verkligen är ett hinder i vägen mot mitt slutmål. Resan kommer aldrig ta slut, den kommer stagnera, accelerera och ändra spår lika många gånger som jag byter prioritet och det är något man måste acceptera och anpassa sig efter.

Det är svårt att verkligen avsluta detta med en one-liner men skulle vilja säga att jag kommer aldrig vara nöjd, kommer aldrig acceptera en situation som jag inte kan påverka och jag kommer alltid försöka ge allt jag har för att nå dit.

(utan denna inställning hade jag slutat framför ett tåg med ett Max Orignalmål som sista smörjelse vilket är vääääldigt ocoolt.)

Jag har en bil som jag var rätt less på och väldigt bitter över. Har strulat hela tiden och gett mig en hel del problem. Så jag bestämde mig för att köpa mig en annan dieselbil som ej kommer strula som dragar’n.

Sagt och gjort stegade jag in på Skobes bil och hittade en Volvo C30 2.0d som jag sneglat på förut och jag testkörde. Pratade lite priser och någon dag senare bestämde jag mig för att göra affär. Glad i hatten och precis nygymmad med Bambi drog vi till Skobes. Fick ett skambud på åsnan och valde att försöka sälja själv. La ut bilen på blocket och blev totalt nedringd av diverse personer som bjöd högt och lågt på bilen. Första som ringde mig var även första som köpte bilen, 1,5 timmar efter att jag skickade in annonsen var bilen såld och påväg till Linköping. Dagen efter direkt när handlaren öppnar ringer jag och säger att jag kommer idag för att hämta min nya bil. Då var den inte klar och han skulle ringa tillbaka. Detta var 9 på morgonen. Klockan 15 ringer jag igen och får inget besked om vad som händer osv. Slutar med att jag inte får något samtal tillbaka av säljarjäveln som brutit löfte två och idag har jag inte heller fått någon information.

Jag kan klara mig utan bil men jag kan inte klara mig utan ett besked då min helg är precis proppad med planer och jag ska ta mig fram och tillbaka genom nyköping hela helgen. Ska nämligen döma innebandy ikväll och efter det köra lite disk på C&D. Sedan är det innebandy igen på lördag morgon och efter det ska jag bränna ut till Calle för årliga cheeseballcup. Måste hinna handla saker att grilla också och mitt i allt ska jag säkert hämta en bil också. Glömde jag säga att jag jobbar även dagtid på Logica. Hur fucking jävla svårt ska det vara att säga, nej tyvärr du kan inte hämta din bil förrän månad eftermiddag. Ta lite marginal i tiden och håll det du lovar istället!

Jag känner mig alltid hämmad av personer eller situationer där man inte kan få ett rakt svar, själva svaret får man hantera men ett rakt och en koncist beslut är vad man behöver. En velande och undvikande person är asjobbigt för en tids och planeringsfacist som mig. Detta är saker som stressar mig och kan få min skalle att explodera, inte att jobba dygnet runt, träna varje dag och sova 5-6 timmar varje natt och sedan spela innebandybakis som en get; det är den där jävla ovissheten som stör mig något så förbannat.

Tänk om man kunde få gå en vecka med bara raka svar, beslut och besked. Fyfan vad skönt att slippa alla lismande personer som bara lovar högt och lågt för att klara sig själv eller för att de inte vet hur de ska göra. Ta en paus, fundera och säg att du måste återkomma imorgon.

FAAAAN! Nu vill jag ha min bil, pallar inte att kuta till Rosvalla efter jobbet och jag pallar inte att kuta hem kl 22 för att duscha och sedan släpa mitt jävla feta arsle till c&d på något sätt till 23 tiden.

Hur fan tänkte riksbanken när de sätter Evert Taube på 50lappen? Är det vad en hora kostar i Havanna nuförtiden?

Jag tycker att tanken om ett klasslöst samhälle är en fin tanke, dock kommer det vara svårt att ta sig dit men ibland är det ju resan och inte målet som är kul. I många människors ögon finns det olika typer av syn på jobb och sysselsättning; vad är ett fint respektive ett fult jobb.

Personligen spelar det inte mig så stor roll vad jag har för typ av jobb och speciellt om det är ett extrajobb. För mig är det så konstigt att man kan vara så fin i kanten att man som arbetslös väljer att faktiskt inte jobba som städare eller andra jobb som anses som mindre fina. Igår jobbade jag ännu en dag på Cocktails and Dreams och började i garderoben och flyttade mig sedan när entrén stängde till att plocka disk. Det är ett rätt svettigt och inte så glamoröst jobb men det är något som måste göras för att det ska bli en trevlig stämning och disk måste inte så att man kan diska och ställa ut i baren igen.

Som sagt, det är ett jobb och det ska göras. Jag får betalt för att göra det och har inga som helst bekymmer att plocka disk eller att diska. Men det finns de som man känner och man noterar att folk faktiskt ser ner på mig när jag jobbar. De fina orden från en person, “-Du är bra ändå Nisse”.

Blev faktiskt väldigt förbannad över de orden och från personer som faktiskt såg ner på mig, de har ju ingen aning om att jag har faktiskt skitkul när jag jobbar som diskplockare eller står i entrén. Du kan ju ha så jävla kul i din kran på SSAB när jag sitter på mitt kontor och trivs med mitt liv istället för dig som måste gå på lokal varje helg för att dämpa ångesten!

Så till den stora tanken om detta, det är så många som faktiskt strävar efter en social status. Det kan vara om att vara den som känner flest folk på jobbet, ser ut att ha mest pengar i baren eller åker finaste bilen. Det är ett väldigt vanligt beteende att man försöker vara mer än vad man är och att man lägger till sig med en fasad som inte stämmer. Bra exempel är väl stekar-typerna som vill visa att de har pengar och kan bränna pengar. Jag vaskar ändå mer alkohol än dig en kväll när jag jobbar och igår vaskade jag champagne, slå det!

Jag tycker att alla jobb är bra jobb men att det finns sämre arbetsgivare och chefer som gör jobbet till en dålig arbetsplats. Ett slitsamt jobb där personalen ständigt får klagomål från kunder eller jobbar under stor press brukar ge en väldigt bra sammanhållning bland personalen vilket är väldigt fint. Man ställer upp för varandra på ett annat sätt och alla hjälps åt. Denna sammanhållning finns inte på samma sätt på jobb som anses som finare då det inte alls finns samma behov att hålla ihop och jobba tillsammans.

Man ska inte se ner på vad andra har för jobb eller hur de lever, det finns kanske en anledning varför eller det kanske är deras andra jobb för att de sparar till en resa eller liknande. Att bara planlöst tänka att städare eller hemtjänsten är ett riktigt skitjobb är en riktigt dålig egenskap hos en människa. Jag har sagt förr och säger det igen, folk inom vård och omsorg ska fan ha en guldstjärna efter x-antal år i tjänsten och den ska ge samma status som att ha en stryktipset 13-tröja; RESPEKT!

Nu ska jag ta mig i kragen och sluta vara lite bakfull för idag är det säsongsavslutning på innebandyn och jag har jobb att utföra.

Mitt tips om någon skulle se ner på just ditt jobb är att se ner på den simpla och trångsynta människa som ej kan lyfta blicken och förstå hur världen fungerar!